My och Sally är bästa vänner och bor tillsammans i lägenhet i Göteborg. De satsar på sig själva, kämpar för att ta sin plats och prioriterar varandras vänskap, systraskap och att ha roligt med varandra! En dag ringer det på dörren och utanför står en man som verkar trasig, ledsen och i behov av hjälp. My och Sally tänker inte en extra gång innan de tar in honom till deras hem och börjar ta hand om denna man på ett sätt som ska komma att bli absurt innan de förstår hur mycket de har satt sina egna liv, drömmar och kamper på paus för en en annan persons oförmåga att ta hand om sig själv.
“My och Sally” är en surrealistisk kortfilm som diskuterar könsroller, emotionellt arbete och emotionellt ansvar. Att kvinnor har fått öva mer på att ta emotionellt ansvar, diskutera egna och andras känslor och försöka förstå sig själva och andra blir tydligt i en samtid där det är uppenbart att män inte fått öva på det i lika stor utsträckning. Vad gör ett sådant faktum med relationer män och kvinnor emellan? Hur påverkar det ojämställda emotionella arbetet och ansvaret kampen för ett jämställt samhälle?
Kortfilmen avser att diskutera vad som händer i ett samhälle där kvinnors år av inlärda emotionella förmågor, arbete och styrkor fortfarande existerar i ett patriarkalt samhälle där mäns agenda sätts i första rummet. De emotionella styrkorna som skulle kunna göra att kvinnor får ett rejält försprång på arbetsmarknaden, i relationer och i egen självutveckling kretsar fortfarande kring män, finns på mäns villkor och gör att kvinnor behöver stanna upp i egna mål, drömmar och självförverkligande för att hjälpa andras mål, drömmar och självförverkligande.
Vi behöver alltid diskutera och problematisera jämställdhet för att ta oss mot drömmen om ett jämställt samhälle. I ett post-feministisk samhälle behöver vi diskutera fler dimensioner av jämställdhet. En dimension är emotionell jämställdhet och kanske är det den av flera, vi behöver diskutera, ifrågasätta och sträva emot för att annan jämställdhets-problematik ska kunna lösas.
